Cebuano | Trainwreck Casanova

Trainwreck Casanova - B1

Kapitulo 10: Pagbalik sa Kayano

Giablihan ni Steve ang pultahan sa iyang gamay nga flat. Dili kaayo dako ug baho nga medyo basa. Milingi siya sa palibot ug nanghupaw. Lahi kaayo kini sa nindot nga flat nga iyang gipuy-an kaniadto. Diha sa bungbong ang usa ka karaang poster sa usa ka steam train. Nagpahinumdom kini kaniya sa iyang kinabuhi kaniadto.

“Hi, Steve,” ni Dave, nga nagpuyo sa patag atbang sa hawanan. Si Dave mahigalaon ug ubanon ang buhok. Kanunay siyang moanha aron mangumusta, bisag wala kaayo siyay nahibaloan bahin sa nangagi ni Steve.

“Hello, Dave,” ni Steve nga nagpahiyom. "Naanad ra ko nga nibalik ko diri."

“Kon nagkinahanglan ka ug tabang, pahibaloa lang ko,” giingnan siya ni Dave.

"Salamat, Dave."

Si Steve migugol sa sunod nga pipila ka mga adlaw sa pag-unpack sa mga kahon. Nakakita siya og daghang modelo nga mga piyesa sa tren nga iyang nakolekta. Samtang gihiusa niya sila, gibati niya ang kalipay ug kahayahay.

Usa ka gabii, miadto si Dave sa pultahan ni Steve nga nagdalag duha ka lata nga beer. "Gusto ka ba ug beer?" nangutana siya. "Pwede ta mag-chat."

“Oo,” ni Steve, ug gipasulod si Dave.

Nanglingkod sila sa sala, nga dili kaayo hayag, ug nag-istoryahanay. Gipangutana ni Dave si Steve bahin sa iyang interes sa mga tren.

"Gihigugma ko sila kanunay," miingon si Steve. "Sa akong hunahuna sila kulbahinam ug gipabati nila ako nga gawasnon."

“Nakasabot ko,” ni Dave. "Nangolekta ako kaniadto og mga selyo. Dili kini sama ka kulbahinam sa mga tren, apan nalingaw ko niini."

Naghisgot sila og dugang mahitungod sa ilang mga kalingawan ug sa ilang mga kinabuhi. Si Steve wala maghisgot bahin sa pagkahimong pick-up artist. Dili na siya gustong maghunahuna bahin niana karon.

Taudtaod, niingon si Dave, "Mouli na ko. Gabii na."

"Salamat sa mga beer," ni Steve samtang gilakaw niya si Dave sa pultahan.

“Bahala ka,” ni Dave. "Nindot nga nakigsulti nimo."

Gisira ni Steve ang pultahan ug nalipay sa ilang panag-istoryahanay. Mibalik siya sa iyang modelo nga mga tren ug nagbutang og gamay nga tren sa mga riles. Mipahiyom siya.

Chapter 10: Coming Back to Simplicity

Steve opened the door to his small flat. It was not very big and smelled a bit damp. He looked around and sighed. It was very different from the fancy flat he used to live in. On the wall was an old poster of a steam train. It reminded him of the life he had before.

"Hi, Steve," said Dave, who lived in the flat across the hall. Dave was friendly and had some grey hair. He often came to say hello, even though he didn't know much about Steve's past.

"Hello, Dave," Steve said with a smile. "I'm just getting used to being back here."

"If you need help, just let me know," Dave told him.

"Thanks, Dave."

Steve spent the next few days unpacking boxes. He found many model train parts that he had collected. As he put them together, he felt happy and relaxed.

One evening, Dave came to Steve's door with two cans of beer. "Would you like a beer?" he asked. "We can have a chat."

"Sure," Steve said, and let Dave come in.

They sat in the living room, which was not very bright, and talked. Dave asked Steve about his interest in trains.

"I've always loved them," Steve said. "I think they're exciting and they make me feel free."

"I understand," Dave said. "I used to collect stamps. It's not as exciting as trains, but I enjoyed it."

They talked more about their hobbies and their lives. Steve didn't talk about being a pick-up artist. He didn't want to think about that now.

After a while, Dave said, "I should go home. It's late."

"Thanks for the beers," Steve said as he walked Dave to the door.

"You're welcome," Dave said. "It was nice to talk to you."

Steve closed the door and felt happy about their conversation. He went back to his model trains and put a small train on the tracks. He smiled.